Egenutgivare – bitter wannabeförfattare? Eller ett val?

Någon gång kommer jag behöva stå till svars för mitt val att ge ut en bok alldeles själv. Jag tror det. Jag kommer behöva försvara det faktum att jag valde att bryta mig ut ur ledet, där den stora människobunten står i rad med manuset tätt intryckt mot bröstet, eller de längre fram i ledet som med skakande händer lämnar över sitt manus till det stora förlaget.

images

Men jag har aldrig överhuvudtaget stått där. Så kommer nog mitt försvar ta sin början. Jag har inte ens kontaktat ett förlag, aldrig skickat in ett manus eller berättat om mitt projekt med att ge ut en bakbok. Jag valde inte den stigen även om den är den mest upptrampade, men som kanske ändå inte leder någonstans.

Jag väljer en annan, för mig okänd stig, en där jag själv står för besluten, en där jag får se min idé ta fysiskt form. En bok, något jag själv skapar på egna villkor.

Någon kommer ändå spänna ögonen i mig och ställa frågan: varför gör du det här och varför gör du det på det här sättet? I den stunden kan jag berätta om tankarna som ibland snuddar vid mig, tankar som handlar om helvetet, eller förresten det kanske går åt helvetet, jag kanske inte säljer en enda bok (eller mamma kanske köper en för att vara snäll), jag kanske går back ekonomiskt och får ingen som helst ersättning för alla timmar jag lagt ned på mitt projekt, jag kanske får rykte om mig att vara oseriös och bränner alla chanser att få sälja en bok i framtiden..Ja, listan kan bli lång..men nu när jag skriver detta så inser jag att det värsta som kan hända, inte nödvändigtvis är så värst hemskt. Inte om man tänker efter och låter tankarna vandra åt ett annat håll.

Om det går åt helvetet:

– kommer jag fortfarande att vara frisk (om inte rejält stressad och utbränd).

– kommer jag fortfarande ha kvar min familj och känna deras kärlek.

– kommer jag inte att vara ruinerad eftersom jag har ett ekonomiskt tänk som jag använder mig av.

– kommer jag fortfarande vara en människa värd att älska.

– kommer jag att vara en erfarenhet rikare.

Räcker inte det?

Egentligen vet jag inte varför jag skriver det här inlägget. Ingen har ju ifrågasatt mig. Hjärnspöken och lätt paranoia. Jag tror det handlar om att jag för mig själv behöver veta varför jag tar det här steget, innan jag tar det, och vara förberedd ifall någon får för sig att ställa frågan.

Chao

Advertisements

4 thoughts on “Egenutgivare – bitter wannabeförfattare? Eller ett val?

  1. Känner så väl igen mig! Har exakt likadan funderingar och när blev det egentligen inte okej att tro på sig själv? För det är ju även därför vi som egenutgivare gör detta, vi tror på oss själva och av någon anledning så får man intrycket av att det är inte okej förrän “ett stort förlag” eller någon liknande säger det. En annan anledning till varför just jag vill starta eget är för att jag skulle älska att få jobba med detta. Jag ska ge ut mina egna böcker men om allt går som jag vill då vill jag väldigt gärna även ge ut andra författare också. 🙂 Hade varit ett drömjobb! Önskar dig all lycka till med din bok och ska självklart köpa mig ett exemplar 😉

  2. Det finns väl inte många som tycker att ägaren till ett åkeri är en sämre och mer osäker och tveksam individ än vad en chaufför är? Eller att ägaren till en butik är sämre än de som arbetar i den? Trots att de inte passerat anställningsintervjun som personalen har. Nej, de är modiga och självständiga företagsledare. Så varför i hela fridens dar skulle en modig författare, som väljer att vara företagsledare samtidigt och sköta sin egen utgivning och marknadsföring, vara sämre än den författare som “bara” skriver boken och överlåter resten till andra? Jag tycker att det är skickligare och modigare att satsa på att klara allt själv! Kvalitetsstämpeln får man inte av förlaget utan av sina läsare.

    • Eva, du har så rätt så, modig och självständig är precis vad man är/blir som egenutgivare. Angående kvalitén, det är en viktig fråga och visst säger det ju en hel del om läsarna vill läsa boken, men den dag jag väljer att publicera skönlitteratur tänker jag be om hjälp med just texten,för där kan man bli självblind, där kan man behöva andras ögon på texten, vana ögon. För den delen har man ju inte som egenutgivare.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s